Jag har alltid höga förväntningar, på resor, kompisar, framtiden, på mig själv och livet i sig. Jag tror alltid att det blir bättre i morgon, då kommer jag vakan upp som den perfekta människan jag vill vara. Jag ser resor framför mig, hur kul jag kommer ha, hur brun jag kommer bli. När det sedan inte blir som jag tror sköljer besvikelsen över mig. Ofta går det ut över mig själv och det blir mitt fel. Jag ältar situationer om och om igen och tillslut kommer jag alltid fram till samma sak, det blev inte som jag hade förväntat mig, pågrund av mig. Om jag bara inte hade haft så jälva höga förrättningar hade livet varit roligare, jag hade varit roligare.

// En hemlig gästbloggare